Träning.

Träning kan typ vara allt…

Träning kan vara gymnastisk, innehålla skivstänger, hantlar, hög intensitet eller lågmält lunkande
från plats A till B. Träning kan vara anpassad till sinnelag men kan också förändra sinnelaget.

På Smedjan blir ni bjudna på dagens pass. Vi säger åt er vad som står på programmet och ni kan bekvämt luta er tillbaka och nöja er med att ge allt.
Det är liksom allt som krävs: Allt ni har.
Men ibland är man i behov av en viss typ av stimuli. Det fysiska behovet brinner inte lika häftigt som det mentala. Techno, vrålande coacher och 200 reps olympiska lyft i all ära men ibland vill man bara hitta något som passar ett trött, utnött pannben som egentligen skulle vilja äta chips i soffan. Där man kan ta i men tempot anpassar sig själv efter gravitationens eviga tempo.

Ja, kettlebells, jag tittar mot er.

Ni kommer alltid ha en särskild plats i mitt bultande hjärta.
Ni som sedan länge varit någon form av illustration av allmänhetens bild av funktionell fitness.
Mina vacklande första steg in på en Crossfit-klubb var faktiskt till just ett KB-pass.
Det var lite mindre utrustning att bemästra, en enklare premiss och ett naturligt tempo som infaller med varje sving som lockade. Och så ett jävlaranamma. Man ”vinner” helt enkelt genom att vara den envisaste jäveln som inte släpper klotet.

Det magiska är att just tempot också påverkar stämningen i gruppen.
Det blir lite lugnare, lite mer lättsamt, nästan en meditativ upplevelse.
Där tävlingshetsen vittrar bort blommar skämten fram och om något så tävlar man liksom med varandra istället för mot varandra.
Eller egentligen kanske man inte tävlar så mycket som man inspirerar varann?
Ni hör hur blommigt och gulligt jag resonerar men jag är sjukt jävig i frågan.
Och då har jag inte ens börjat orera om alla makalösa styrkeövningar som kan utföras med en kettlebell som kommer åt varenda flik och skavank på kroppen. Eller att alla färgerna målar ett fantastiskt litet fitness-landskap där de står uppradade på hyllan..

Nä.. kettlebells har, och kommer alltid att ha, en speciell plats i mitt hjärta.
Och jag hoppas att du som läser detta tar dig en sekund, googlar fram Turkish Get-ups, Windmills eller Girevoy Sport och följer med mig till den här magiska platsen.

Det värsta som kan hända är att du testar något nytt.
Det bästa som kan hända är att du förstår den här krönikan.

/Pete